Historia

På platsen där nuvarande Asknäs gård ligger finns tyvärr ej längre några spår av den ursprungliga "Askaness" omnämnd i bl.a Erikskrönikan. Nuvarande bebyggelse är från efter laga skiftet under  slutet av 1800-talet då gården var i privat ägo.  Vid bygget försvann tyvärr alla rester av tidigare bebyggelse.

Nuvarande byggnader och trädgård är alltså från slutet av 1800-talet och användes ursprungligen som privat bostad för ägaren och för de som arbetade med gårdens jordbruk. Varken kyrkoherde, vaktmästare eller präst har bott på gården trots kyrkans närhet. Gården har också alldrig varit tillgänglig för allmänheten utan var en ordinär privatägd bondgård. Området runt kyrkan skyddat i sk områdesbestämmelser med syfte att bevara den lantliga miljön. Alla fastigheter som detta område består av er dock helt och hållet privata och jordbruksverkasamheten  drivs i privat regi.

Gårdens äldre historia:
På platsen där nuvarande hus ligger fanns under medeltiden en stormansgård som omnämns i Erikskrönikan. Nuvarande stenkyrka uppfördes år 1150 som sockenkyrka åt invånarna på mälaröarna Ekerö, Helgö, Estbröte och Idön (nu Kanan) m.fl som utgjorde Ekerö socken. Söder om kyrkan finns en storhög från förhistorisk tid.

Vem som under medeltiden bott på gården är höljt i dunkel men det finns många spekulationer. En allmän uppfatting är att Ingeborg Ermundsdotter varit bosatt på gården, men något bevis för detta finns ej förutom att hennes gravsten finns bevarad i kyrkan. Att hon sedan skulle varit gift med kungens (Erik den heliges) bror Joar Jedvardsson Bonde är tyvärr nog rena fantasier. (Se informationsskylt vid kyrkan). Även ett visst mått av källkritik är på sin plats angående Erikskrönikan då någon Jarl med namnet Jon inte finns nämnt i några andra historiska källor. 

Ur Erikskrönikan:

Händelserna utspelade sig ca år 1206:

"Det är så sant som jag här läser Jon Jarl blev dräpt i Askanäs Som ute hade varit nio år att han aldrig mellan hemma varo med ryssar och ingermanlänningar för guds skull och den helga tro. Första natten då han kom hem
då blev han slagen ihjäl av dem. Hans hustru rymde till Hundhamra
hade sorg och mycket jämmer i sitt hjärta. Då tog den ädla rena fru och samlade folk och mycket makt och dräpte dem alla så är mig sagt uppå ett berg som heter Esta Skär. Alla förlorade de livet där och lät draga deras skepp i land och bränna för ty att sorgen var då kommen till henne"

Som många andra gårdar har även Asknäs ägts av Gustav Vasa och därfefter övriga kungar och diverse adelssläkter, men ingen av dessa har dock bott på gården utan den har alltid varit utarrenderad som en ordinär bondgård. Efter laga skiftet på 1800-talet övertog arrendatorn (släkten Janson/Rittner) Älvnäs och Asknäs.

Nuvarande herrgårdsbebyggelse

Mangården som uppfördes 1865 består av en huvudbyggnad med två flankerande flyglar. Husen är knuttimrade och har en överdådig sk "snickarglädje" i Schweizerstil enligt dåtidens mode. 

Äppelallén

År 1865 till 1898 residerade lantbrukaren Johan Gustav Janson på gården. Det sägs att han utbildats vid Alnarps lantbruksskola att han vid en studieresa till Schweiz inspirerats av de i betesmarkerna glest ställda högstammiga fruktträden. Därefter bestämde han att pryda Asknäs gårds 700 meter långa infartsväg med en Äppelträdsallé. Asknäsallén är idag känd som Sveriges längsta frukträdsallé. Idag ägs allén av respektive privat markägares mark som träden står på, viss skötsel av alléer utförs dock av Trafikverket men alla åtgärder sker i samförstånd med ägarna som också har ensamrätt till skörden.

Ägorna

På 1930-talet började Asknäs ägare sälja sommarstugetomter, i nuvarande Ekerö sommarstad och 50 tomter på ön Kanaan. Nuvarande sandudden var tidigare Asknäs grustag som såldes till arrendatorn Grus och sandaktiebolaget som sedan köptes av NCC som senare exploaterade området med bostadsbebyggelse. År 2005 infördes nuvarande landskapsbildsskydd i de områdesbestämmelser som omfattar området runt Asknäs gård och kyrkan. Bestämmelsarna är utformade för att skydda den lantliga landskapbilden.